Kanske beror det på att jag fyller år i början av mars och alltid brukat få en oräkneliga buketter på den obligatoriska födelsedagsmiddagen och den nästan lika obligatoriska födelsedagsfesten. (Obligatorisk innan barnen föddes, hå hå.) Ja, utom det år när alla kom med andra buketter "eftersom du alltid får så mycket tulpaner"! The horror!
Människor: man kan inte ge mig för mycket tulpaner!
Årets födelsedagstulpanskörd.Maken påstod han såg mormors och morfars ljusstakar (på bilden) i bakgrunden av reportage från antikmässan – är de månne jättetjusiga?
Uppdaterat 12.46
Man kan kanske undra vilka tölparna är, de som parats ihop med tulpanerna i rubriken.
Svaret är den unge sommarjobbare som Lotten skrev om och vars nära släktingar jag tänkte skriva om. Men sedan ångrade jag mig.
Låt mig för sakens skull sammanfatta en lista över tölpigt beteende:
- Ringa utan att presentera sig, alls eller tydligt.
- Kliva rakt framför en annan gående.
- Stå i klunga mitt på en trottoar eller annan smal passage, synbarligen oberörd av förbipasserandes problem.
- Sticka en armbåge i gravid kvinnas mage för att komma fram (alltså, allvarligt!).
- Inte säga tack när man får något eller blir lyckönskad för något.
- Inte hälsa på kassörskan eller ens se på henom när hen talar.
- Flanera sakta och aningen sicksackigt på folktät gata.
- Inte bara stå på fel sida i rulltrappan, utan också fånglo på dem som försöker ta sig förbi.
Okej, de två sista faller kanske under rubriken "irritationer för stockholmare", men ändå. Nu vet ni vad ni inte ska göra!
3 kommentarer:
Jag håller helt med om punkterna. Utom det där med att säga tack till just lyckönskningar. Jag är lite skrockfull, och att säga tack när någon säger lycka till ska betyda motsatsen. Men jag brukar säga, 'åh, vad snäll du är' eller nåt sånt istället. :)
Tulpaner är underbara.
Ljusstakarna är klassiska och tjusiga.
Antikmässan var jag på igår.
Nu vill jag också ha tulpaner.
Tulpaner är underbart! (MIn mamam har också såna ljusstakar. *vill ha*)
Skicka en kommentar