lördag 7 mars 2009

Anklagelser

Den här historien med barnläkaren som misstänks för mord på ett svårt hjärnskadat spädbarn har förbryllat mig sedan de första rapporterna kom.

Varför är det polis och åklagare som kliver in? Sådana här fall brukar väl ändå utredas i första hand av sjukhuset, i andra av HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämd och Socialstyrelsen.

Varför är misstanken just mord, som var häktningsbegäran, eller dråp som det sedan blev, och inte vållande till annans död, till exempel? Och varför är just den här läkaren, när det var ett läkarlag som fattade beslutet om att stänga av respiratorn?

Sedan kom lite fler detaljer. Åklagaren baserade anklagelserna på rättsmedicinska rapporter, som visade att det fanns höga doser av morfin och narkosläkemedlet tiopental i barnets kropp. "Jag vill inte spekulera i motivet", säger åklagaren Elisabeth Brandt och gör sedan just det: "men ett tänkbart motiv skulle kunna vara att det är fråga om barmhärtighet".

Idag börjar det klarna. Att ge höga morfin- och tiopentaldoser, det som fick Brandt att se en medveten dödande handling, är praxis vid fall som detta. När man ska stänga av en respirator för någon som inte kan andas själv, oavsett ålder, ger man de här läkemedlen för att dämpa smärta och ångest:
Nils Lynöe, sakkunnig i Statens medicinsketiska råd och ordförande i Svenska läkaresällskapets etikdelegation, säger att det inte är lika viktigt med en exakt dosering om en livsuppehållande behandling avslutas, i synnerhet om en respirator ska kopplas bort.

– Patienten sövs ned för att det inte ska bli något onödigt lidande. Om läkaren vet att patienten ska avlida, är det inte lika viktigt att dosera exakt rätt. Det viktiga är att patienten inte ska uppleva respiratorisk distress eller kvävningskänslor.

*****

Det är något som luktar illa i det här fallet. Barnets föräldrar är med all rätt förtvivlade, men väljer att hantera sin sorg genom att jaga syndabockar. Kanske tyckte de att sköterskan som gav för höga halter av natrium i ett dropp – något som kan ha bidragit till barnets hjärnskador – kom för lätt undan. Kanske drivs de av en allmän vrede över att deras barn inte fick leva, och slår vilt omkring sig. Det är kanske naturligt, kanske skulle jag själv reagera så i en liknande situation.

Frågan är vad polis och åklagare håller på med. De borde ha uppmanat föräldrarna att gå till rätt instanser. De borde ha kollat fakta med t.ex. Statens medicinetiska råd eller HSAN eller vilken läkare som helst, kanske. Eller talat med någon som varit med någon annan i livets slutskede, när alla livsuppehållande åtgärder plockats bort för att bjuda in döden. Kanske skulle de t.o.m. ha tittat lite mer på amerikanska läkarserier på tv? Och mindre på CSI. Måhända var det ordet BARNAMÖRDARE som blinkade lite väl inbjudande framför dem.

7 kommentarer:

Rabiatfeminism sa...

Oj vad skönt! Har försökt formulera exakt samma känsla i ett blogginlägg utan att lyckas. Jag förstår heller ingenting. Hur skall åklagaren kunna bevisa något motiv överhuvudtaget? Var går gränsen mellan att ge bedövning inför att man, helt lagligt stänger av en respirator, och att ge det för att döda ett barn som snart skall dö ändå? Vaför skulle en erkänt duktig läkare riskera hela sin karriär genom att pumpa i ett barn ett preparat för att döda det, ett par timmar innan barnet ändå skall dö?

Jag får känslan av att polis och åklagare agerat hals över huvud utan att egentligen ha riktig koll. Något det sätt som gripandet av läkaren gick till på väl också pekar mot.

emmaw sa...

Klokt skrivet, som alltid. Jag tycker också att det känns jättemärkligt.

Anonym sa...

Bra skrivet! Några detaljer bara. Beträffande åtalspunkterna används Mord då handlingen är avsedd att döda. Dråp används också vid avsiktligt dödande av en annan människa men då det finns förmildrande omständigheter, som hastigt mod etc., dvs ej planerat.
Vållande till annans död avser ej avsiktligt dödande.

En observation är att tanterna här lägger mest vikt vid att få en känsla av det som inträffat istället för att analysera det.

Därför tror jag att feminister pga. könsfixeringen och manshat skulle ha fört ett annat resonemang om läkaren hade varit en man.

Gunnar B.

Malinka sa...

Hej Gunnar B!

Jag är fullt medveten om skillnaden mellan mord, dråp och vållande till annans död. Det var just det jag undrade över: varför tror man att läkaren varit ute för att döda barnet?

Vilka är "tanterna" du refererar till – kommentatorerna ovan eller? Du har nog inte läst ordentligt vad de skriver, eftersom det inte handlar om känslor. Eller fastnar du på uttrycken som har känsloord i sig? Låt mig då förklara: Uttrycket att "få en känsla av" betyder samma sak som "tro". Och "känns" som i "känns jättemärkligt" betyder "är".

Att barnläkaren är en kvinna betyder noll och inget i sammanhanget. Om någon är könsfixerad, så är det nog du.

Majema sa...

Couldn't agree with you more, Malinka. (och eftersom jag tyckte exakt samma sak innan jag fick veta att det var en kvinna och inte en manlig läkare så bortser jag från senare delen av Gunnars resonemang.

Rabiatfeminism sa...

Ja, jag skall erkänna att jag först antog att det rörde sig om en man.

Sen kan jag ju påminna om när man i ett TV-program gick runt och frågad folk på stan om de kunde förklara följande gåta:

En pojke och hans far råkade ut för en bilolycka och fadern dog. När pojken rullades in på akuten fick den jourhavande kirurgen syn på honom och utbrast:

- Men det är ju min son!

Hur kunde detta komma sig?

ALLA som tillfrågades i programmet funderade över sådant som att pojken egentligen inte var son till mannen som dött, eller att det fanns någon annan släktbild än man tänkt sig. Ingen kom på det givna svaret att läkaren var sonens mor. I ärlighetens namn inte jag heller...

Kajsa sa...

Jag håller helt med. Hela historien är konstig. Det har blivit mer och mer klart vad det handlar om men varför dra på dessa stora kanoner från början. Känns pinsamt och konstigt, just att åklagare och polis hänger på.