Anklagelser

Den här historien med barnläkaren som misstänks för mord på ett svårt hjärnskadat spädbarn har förbryllat mig sedan de första rapporterna kom.

Varför är det polis och åklagare som kliver in? Sådana här fall brukar väl ändå utredas i första hand av sjukhuset, i andra av HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämd och Socialstyrelsen.

Varför är misstanken just mord, som var häktningsbegäran, eller dråp som det sedan blev, och inte vållande till annans död, till exempel? Och varför är just den här läkaren, när det var ett läkarlag som fattade beslutet om att stänga av respiratorn?

Sedan kom lite fler detaljer. Åklagaren baserade anklagelserna på rättsmedicinska rapporter, som visade att det fanns höga doser av morfin och narkosläkemedlet tiopental i barnets kropp. "Jag vill inte spekulera i motivet", säger åklagaren Elisabeth Brandt och gör sedan just det: "men ett tänkbart motiv skulle kunna vara att det är fråga om barmhärtighet".

Idag börjar det klarna. Att ge höga morfin- och tiopentaldoser, det som fick Brandt att se en medveten dödande handling, är praxis vid fall som detta. När man ska stänga av en respirator för någon som inte kan andas själv, oavsett ålder, ger man de här läkemedlen för att dämpa smärta och ångest:

Nils Lynöe, sakkunnig i Statens medicinsketiska råd och ordförande i Svenska läkaresällskapets etikdelegation, säger att det inte är lika viktigt med en exakt dosering om en livsuppehållande behandling avslutas, i synnerhet om en respirator ska kopplas bort.

– Patienten sövs ned för att det inte ska bli något onödigt lidande. Om läkaren vet att patienten ska avlida, är det inte lika viktigt att dosera exakt rätt. Det viktiga är att patienten inte ska uppleva respiratorisk distress eller kvävningskänslor.

*****

Det är något som luktar illa i det här fallet. Barnets föräldrar är med all rätt förtvivlade, men väljer att hantera sin sorg genom att jaga syndabockar. Kanske tyckte de att sköterskan som gav för höga halter av natrium i ett dropp – något som kan ha bidragit till barnets hjärnskador – kom för lätt undan. Kanske drivs de av en allmän vrede över att deras barn inte fick leva, och slår vilt omkring sig. Det är kanske naturligt, kanske skulle jag själv reagera så i en liknande situation.

Frågan är vad polis och åklagare håller på med. De borde ha uppmanat föräldrarna att gå till rätt instanser. De borde ha kollat fakta med t.ex. Statens medicinetiska råd eller HSAN eller vilken läkare som helst, kanske. Eller talat med någon som varit med någon annan i livets slutskede, när alla livsuppehållande åtgärder plockats bort för att bjuda in döden. Kanske skulle de t.o.m. ha tittat lite mer på amerikanska läkarserier på tv? Och mindre på CSI. Måhända var det ordet BARNAMÖRDARE som blinkade lite väl inbjudande framför dem.