Maken har åkt iväg på arbetsresa till andra sidan jorden. Tur att jag mår bättre nu, för annars hade det varit riktigt hemskt. Nu är det bara halvhemskt.
Dessutom har jag kallat in mamma för att göra mig sällskap. Känns fortfarande lite svajigt sådär – tänk om jag vaknar och inte kan röra mig (fått slag/är död)? Inte för att det är troligt, men det enda som är förfärligare än att råka ut för något i sin ensamhet är att råka ut för det när man är ensam med små barn. Hu.
Väldigt pessimistisk inställning, I know. Men sån är jag nu en gång.
Önskar att jag hunnit skriva ner några 8:e mars-tankar igår, men de försvann i jobbstress och snart-ska-maken-åka-iväg-stress.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar