Sömnen har blivit dålig igen. Sötpricken har nämligen börjat komma nattvandrande, sådär lite smygande att man inte riktigt märker det. Insikten om att det ligger någon bredvid kommer smygande, när man i sin dvala känner hur någon pillar på och gnider fötterna på en. Man – jag! – vaknar som en zombie.
Mathaket på andra sidan har tagit påsk. Det ser tomt och trist ut, och jag slipper kvalen att bestämma om jag ska laga egen lunch eller gå ner och hämta en pastasallad.
Maken rapporterar om dagislämningen. Knappt några barn och bara två pedagoger ute. Klockan är i och för sig inte nio än – nio är den genomsnittliga lämningstiden i Vasastan – men de flesta verkar ha åkt på lov.
Nu ska jag duscha och sedan ta itu med det sista på det jobb jag håller på med nu. Det blir halvdag i dag, och i eftermiddag åker vi ut till landet. Internetlösa landet.
2 kommentarer:
Jag sover ju oftast oförskämt gott trots att Estrid i 99 procent av fallen kommer tassande och ska ligga nära, nära. Men jag måste erkänna att det är skönt här i norr, där barnen tassar över till mormorn och morfarn istället.
Det där slås jag av om jag någon gång skall ha möten på stan. Att alla tycks lämna sina barn så sent på dagis. Nio är ju "föräldraledighetslämningstid" hos oss i förorten...vad jobbar alla innerstadsmänniskor med, egentligen ;)?
Skicka en kommentar