För en stund sedan lämnade jag familjen vinkande på bryggan. Ingen bild blev det på avskedskommittén, för jag hann inte med. Jag ska in till stan för att lämna ett jobb och åker tillbaka redan i morgon på dagen. Det ska bli så skönt att få en kväll och natt för mig själv -- men ändå svalde jag ner en klump i halsen när jag såg de tre vinkarna krympa till små prickar.
1 kommentar:
Taggen är vår arvedel. Eller bara en påminnelse om kärleken...?
Skicka en kommentar