När man åker till landet en helt känns lördagen som mitt i en evighet. Det är den dagen man har på sig att göra saker.
Efter en veckas ledighet är lördagen, den näst sista dagen, början på slutet. Man springer lite planlöst mellan olika uppgifter, och struntar i att börja med lite större projekt för man ändå inte kommer att hinna klart.
Det finns en viss poäng med att göra saker i kortare intervaller.
1 kommentar:
Du minns teatern imorgon?
Jag lyckades nästan glömma!
Skicka en kommentar