Den här tiden på året luktar barnen varm sand dygnet om.
I alla fall när trötta ensammamman har huvudvärk och väljer att parkera barnen framför Barnkanalen medan hon slänger sig på sängen med nykommen tidning, köpa pizza till middag och låta barnen leka på egen hand medan hon bloggar. I stället för att sätta barnen framför Barnkanalen (alltid!), laga näringsriktig middag och sedan bada dem.
Alldeles nyss passerade jag genom sovrummet efter att ha gjort dagens enda duktighetsryck (städa undan hjälpligt i köket och sätta på diskmaskinen) och betraktade med längtan sängen. Än en gång tänkte jag på alla de föräldrar – mest mammor – som verkar ta med jämnmod att de inte kan bestämma själva när de ska vila sig lite.
Hur är de funtade? Går det att ta något piller för att bli sådan? Hur man orkar med att alltid låta barnen gå först vet jag – även om jag inte kan förklara det – men hur orkar man tycka att det är okej jämt? Jag tycker inte att det är okej hela tiden, knappt ens hälften av tiden.
Det är väl för att jag egentligen är en pappa.
Uppdatering: När jag skrivit det här hittade jag Tjockalockas senaste inlägg. Inte precis samma men nästan.
5 kommentarer:
Nä,det ska gudarna veta att varm sand inte alltid är Kanarieöarna. Särskilt som grävmaskinisten lämnat en försvarlig hög överbliven sandlådesand i ett berg utanför parken - ett mecka för små bestigare som därmed kommer hem med sand i alla klädes- och kroppsöppningar.
Jag är tyvärr en sån mamma som tycker att hon är för lite med barnen. Men jag befinner mig fortfarande i chocktillstånd efter att ha börjat jobba heltid med en liten bebis hemma som jag får lukta aaaalldeles för lite på nu för tiden. Men det är mitt behov. Och jag har för mig, sedan förra gången jag började jobba efter mammaledighet, att det långsamt går över.
Kajsa, jag kan också tycka att jag är för lite med barnen. Sen är jag mer med barnen och då ångrar jag mig. ;-)
Vad jag undrar är hur du får dem att leka själva när du bloggar! Hur gööör du? Snälla, berätta!
Det går inte att alltid låta barnen komma i första hand. I varje fall inte när det handlar om sådant som de faktiskt inte lider av. Jag skickar uoo barnen att leka i sina rum och sätter en timer ibland - ge mamma 30 minuters lign och ro, så ska vi leka/baka/läsa sedan.
Det handlar om att lära dem att föräldrar inte är övermänskliga kraftmaskiner.
Jag kan nog vara ganska så utlevande mot barnen ibland, i synnerhet vart jag det förr. Förklarade att jag helt enkelt inte hade list eller orkade att göra vissa saker. Numera känner jag att jag har övertaget; åratal av träning i manipulationens ädla konst har givit mig oanade talanger...eller så har vi helt enkelt ovanligt lättsamma barn?
Annars kan man ju alltid ta till ett hot...(lite skämt, lite allvar).
Skicka en kommentar