Inför påsken tog vi ett beslut: Vi ska inte göra något litet och sedan vrida våra händer i vånda över hur mycket som inte blir gjort. Vi ska göra det där lilla och sedan vara nöjda med det. Sänka ambitionerna, helt enkelt.
Till vår stora förvåning funkade den approachen. Inte bara på grund av de lägre ställda förväntningarna, utan faktiskt för att vi fick mer gjort. Kanske beror det på att barnen är större nu och lite mer självgående, kanske för att man faktiskt uträttar mer om man förutsätter att arbetsinsatsen ska göra en nöjd.
Så de putsade fönstrena och de uppskruvade hyllorna har gjort oss mycket nöjda. (Maken önskar nog tillägga den tömda dasstunnan och de urskrubbade gamla tunnorna.)
Dessutom har Sötpricken hittat några lekkamrater. Grannbarnen är både snälla, leksugna och ägare till en studsmatta. Perfekt kombo!
Men så här såg det ut i fredags morse, innan Sötpricken lämnade Gullpånken för nya lekmarker:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar