Nu smattrar det mot rutan och trafikskolans skylt mittemot får regnet att blänka på gatan.
Det finns en övergångsperiod mellan sommar och höst, när ingen av dem känns som seriösa årstider. De sommarlika dagarna är lite smutsigt urblekta och de höstlika är fortfarande något blaskiga. Sommarens mättnad är förbi och höstens mustighet har inte riktigt tagit sig.
Den tiden har jag svårt för. Det är varken hackat eller malet. Jag vill sommar eller så vill jag ha höst. Hybrider göre sig icke besvär.
Men nu är det höst, på riktigt. Det säger regnblänket, det säger smattret och de lätt hukande människor under sina paraplyn, som passerar nedanför mitt fönster.
Nu önskar jag bara att vi hade haft godis på Sötprickens födelsedagskalas, så att jag hade kunnat äta upp det som var kvar i hennes påse.
2 kommentarer:
Hade ni nåt annat än godis som delades ut? /hälsn. en som ska ha barnkalas nästa söndag
Å, jag älskar hybriderna! Det är de som varslar om nya tider, om förändringen som kommer, om naturens nystarter.
Det sagt älskar jag även de renodlade årstiderna.
Skicka en kommentar