Mitt fönster skrev i dag om hur man ser tiden, något som fascinerar mig otroligt. Jag började nästan bråka med min pappa när vi talade om det en gång, eftersom han hade någon väldigt konstig vy över tidens flykt. Vilket gör att vi har bråkat tre gånger totalt.
Mitt år är upplagt ungefär som den gamla scoutkalendern, den där man tog en lapp från mitten i början av varje ny månad och klistrade upp i rätt ruta. Januari någonstans högst upp och så följer månaderna i medsols.
Bilden i huvudet stämmer inte riktigt med hur kalendern såg ut, det är inte helt symmetriskt om man tänker efter – för många månader ska trängas på hösten. December är i alla fall högst upp i vänstra hörnet, mars i det högra, juni längs ner i det högra och augusti i det vänstra. Det går medurs.
All min tid är ordnad på olika sätt. Året är alltså cykliskt (liksom dagen), månaderna är linjer och de olika decennierna följer varandra i en lång linje som dyker upp i vänstra delen av synfältet 1900, och byter riktning under seklets gång. Linjen ligger på ett plan som befinner sig i ansiktshöjd.
Med risk för att jag tappar hela min läsekrets eller leder er vilse i årtionden:
1900–1919 går vänster till höger, 1920–1939 går mot mig men svagt till höger, vid 1940 svänger linjen lätt till vänster – fortfarande med riktning mot mig – och fortsätter så till 1970 när den återigen gör en svag böj och kommer rätt mot mig strax vänster om mitten. Vid 1980 gör den en skarp sväng till höger och hela det decenniet löper framför mig. Efter 1990 svänger linjen av igen och går från en plats mellan mitten och synfältets kant mot mig som om den skulle passera förbi mitt högra öra. 2000 ligger kanske tio cm från ögonvrån.
Nu har jag hållit på och backat i snart tjugo år, så det borde vara dags för riktningsbyte. Eller symboliserar riktningsbytena kring 80-talets utsträckthet framför min blick hur viktig den tiden var i min utveckling? "Allt" hände ju då – det vill säga högstadium och gymnasium.
Får kanske inse att jag får fortsätta backa. Så länge inte linjen går förbi mig och jag får rusa efter den!
8 kommentarer:
Du får gärna kalla mig Bengt i stället för "Mitt fönster".
När jag tänker på 1900-talet så ser jag en traditionell normalfördelning. Men så är jag också ingenjör.
Jag tycker också att det här är jätteintressant. Och ser tiden på ett helt annat sätt än du.
Jag ser året också som en plastisk scoutkalender :)!!
Veckor, dagar och decennium, sekel är lite för krångligt för att förklara här. Men spännande är det att det kan vara så olika - och lika!
Jag är helt med på året, månaden och dagen, men tidslinjen tror jag är helt unik! För min del börjar tiden långt borta oh kommer närmare och närmare...
Året ser precis ut så för mig också, fast jag följer nog scoutkalendern mer slaviskt. Mina dagar har dessutom färger och varje dag är som en ruta, helgrutorna är mer som klossar faktiskt. Man går alltså upp ett trappsteg mellan fredag och lördag, coh så ner ett steg mellan söndag och måndag. Mycket praktiskt. Tidslinjen går från vänster till höger, aningens riktat snett mot mig. Det senaste decenniet är tydligt förknippat med bilder av de ställen jag bott på under olika år.
Mitt år är som en liggande cirkel där månaderna går motsols. Det betyder att det som är ett halvår framåt/bakåt är längst bort från mig, just nu april. Första halvan av året kommer mot mig och sen står jag och ser resten av året framför mig.
Ha ha! Din hsitorielinje är ju helt sjuk!
Men det är jätteintressant att läsa om hur olika ser tid i bilder.
Själv ser jag året som en linje som går snett uppifrån till vänster, ner förbi mig (jag står vid september) och sen ner i högra hörnet. Veckan är en rak linje från vänster till höger där jag står vid torsdagen.
Historien startar vid ögonhöjd längst bort till vänster (också ca 1900) och går sedan rakt åt höger fram till 80-talet då linjen går snett uppåt, förbi mig som står vid -95 och vidare.
Väldigt roligt att läsa och även allas kommentarer!
Jag är också "scoutkalenderbitare" men finner mig alltid i tanken släntra efter några månader. Nu sitter jag t.ex. fortfarande i augusti.
Decennier, sekler och årtudenden ser jag i linjärt och deras utseende och riktning beror av hur långt tidsspann jag behöver överblicka.
Kul!
Skicka en kommentar