I kväll har jag kört minsta motståndets lag. Bara sagt ja, ja, ja till allt som barnen föreslagit. Bara hållit emot när deras viljor kolliderat.
Vet inte vad jag tycker om det, blir ju lättare i stunden men vet också att det kommer att sätta käppar i andra hjul längre fram. Och då kommer jag förbanna mig själv som öppnade för Molly i mammas dator och spela Hotell Kantarell efter middagen.
Men i dag var det soft. Några skarpa kanter orkade jag inte med.
2 kommentarer:
En gång är ingen gång. Ibland tror vi att om vi släpper garden, och är lite extra tillåtande vid något enstaka tillfälle, så är loppet kört - men så är det ju inte. Ibland orkar man bara inte vara pedagogisk; argumentera bort orimliga önskningar och aktivera barnen. Man är ju inte mer än människa!
Åh, låter som nåt jag borde prova någon gång. Man har väl sätt att ändra sig som förälder, eller?
Skicka en kommentar