Det brukade börja med att hon satt och arbetade på det sätt man plägar göra, bok eller papper på skrivbordet under lampan. Naturligtvis dröjde det högst tio minuter innan första katten hoppade upp och lade sig där. Då sköt hon ut stolen en aning och lät boken balansera mot kanten på bordsskivan. En kort stund därefter kom katt nummer två och lade sig där. Då tog hon arbetet och lade det i knät för att kunna fortsätta. Och vips så kom katt nummer
Jag vet inte hur många gånger jag kom hem på kvällen och fann henne sittande så, med två katter på skrivbordet och en i knät, ansträngt skrivande på papper hållna i luften.
Å vad jag saknar dem, de pälsklädda galningarna!
3 kommentarer:
Jag fixade en skokartong till mammas katt som hon låg i på skrivbordet. Då slapp man ha henne i böckerna...
Åh, det påminner mig om när vår katt som var gammal och sjuk skulle avlivas och den sista eftermiddagen när jag satt och gjorde läxorna och hon som vanligt la sig på bordet ovanpå mina läxböcker. Men istället för att fösa bort henne den eftermiddagen satt jag bara och grät och grät för jag visste att det var sista gången hon skulle störa mig på det sättet. Och hon bara kurrade och kurrade. Hu, det var hemskt sorgligt.
När vi skulle avliva katten Tiger kom jag till djursjukhuset lite efter mamma och katten, och de satt i ett behandlingsrum och väntade. Då var han bara skinn och ben (cancer trodde de), men förunderligt nog hade han kvar sitt starka spinnande. Lät alltid som en motor.
Och när jag klev in där, lite stressad, lyfte han på huvudet i mammas knä och började spinna så att rummet vibrerade. Å så hemskt. Jag tänker faktiskt ofta på det där.
Skicka en kommentar