Mitt konstiga mående har kommit tillbaka. Inte ett så våldsamt illamående som i vintras, men ett tillräckligt starkt för att det inte går att ignorera.
Dessutom lider jag av en liten förskjutning mellan mitt huvud och omvärlden. Svårt att förklara, men det känns inte riktigt som om huvudet hänger med när jag rör mig. Eller som om huvudet var i en bubbla och världen beskådades genom handblåsta fönsterglas. Det pendlar mellan märkligt och irriterande.
Frågan som upptar mig är om de här sakerna hänger ihop, och varför jag inte känt av några besvär alls under sommaren. Har det att göra med mathållning, hur mycket jag rör på mig, vadå? Jag känner ingen stress – eller är jag så stresskänslig att tanken på två kalas att genomgå i helgen får kroppen att reagera utan att jag är medveten om det? Dumt i så fall, för när jag inte mår bra blir jag ju verkligen stressad inför helgen!
5 kommentarer:
Låter läskigt med bubblan. Själv sitter jag också här och mår illa. Och funderar på om jag är stressad, vilket jag egentligen inte känner mig, men kanske kan föreställa mig om jag räknar ihop jobbsituationen och eventuella husaffärer... Kanske kan andra symptom än "vanlig" stress komma först?
Antagligen är det så. Men snacka om surt att vara stressad utan att vara medveten om att det finns skäl för stress ...
Men det kanske är så att man lättare hamnar i "stressläge" om man en gång gått över gränsen.
Ja, jag kan tänka mig att det är så. Men konstigt är det.
bubble-känslan hade jag när jag hade grav b12-brist. värt att kolla kanske?
Jag ska till läkaren på fredag, så jag ska höra om det är dags att ta prover igen. Men förra omgången blev jag genomtestad och alla prover var "så bra så". Hade t.o.m. en snygg lever (buk-UL).
Min lokalkollega menar att jag fortfarande lider av några slags stressviter efter vinterns elände. Måhända. Vet bara inte hur jag ska hantera det, kan omöjligen gå ner i lägre läge utan att låta lägga mig i stas.
Skicka en kommentar