I dag var jag in på Åhléns Odenplan för att bland annat kolla efter slitstarka byxor till Sötpricken – jeans, canvasbrallor, whatever som inte går sönder direkt när man hamnar på knä på grusig asfalt. De bygger om rätt ofta därinne, och sedan den senaste omflyttningen för någon månad sedan har jag inte varit längst in där barnavdelningen huserar.
Jag fick akut blodstörtning. Barnavdelningen är uppdelad i fyra delar: Längst in pojkkläder från storlek 86 och uppåt tonårsstorlekar. Sedan leksaksavdelningen, med sisådär två korta gondoler, en stor väggyta och ena sidan av en hög och lång mellanvägg. Efter det kommer flickkläder från storlek 86 och uppåt. Till sist bebiskläder blandat, om jag förstod saken rätt.
De har alltså delat upp barnklädesavdelningarna genom att lägga leksakerna mellan! Hallå! Så jag haffade en expedit och sa mitt hjärtas mening. Intressant nog höll hon med mig om det absurda, men kunde berätta att den här uppdelningen kommer uppifrån. Åhléns Odenplan fungerar som … vad sa hon nu, det var något à la prototyp men inte det … testvaruhus, kan vi säga, där man testar vad som funkar och vad som inte funkar. Därav många omflyttningar ofta.
Jag bad henne hälsa uppåt att det här var helt galet. Att handeln envisas med separata pojk- och flickavdelningar är en sak, men här kan man inte röra sig längs med hela klädutbudet. Eftersom flickkläderna är framförallt rosa och röda, mjuka och tajta och pojkkläderna blå, gröna och bruna, stadiga och rymliga handlar det även om en funktionsuppdelning av kläderna – på flickavdelningen fanns inga jeans eller liknande byxor eller shorts.
Den som är i Stockholm och har lust att ta en sväng förbi Odenplan, kan väl gå in på Åhléns och säg vad hen tycker! Jag ska skriva ett mejl och fråga om de helt har tappat koncepterna. Tills de dumpar den här dumma idén tänker jag inte spendera en krona på barnkläder i den butikskedjan.
torsdag 30 april 2009
onsdag 29 april 2009
Ska man klä barnen i säck, kanske?
Det där med att klä barnen i unisexkläder är ett infekterat ämne, det vet man efter att hängt med i diskussionerna på www.familjeliv.se i några år. Gör man antydningar om att man inte gillar det könsuppdelade klädutbudet får man någon av följande reaktioner:
– Måste man klä barnen i grått och säckväv, kanske?
– Jaha, ska jag tvinga sonen att bära kjol till förskolan nu?
– Om du inte gillar kläderna på flickavdelningen är det väl bara att handla på pojkavdelningen!
– Gud så trist! Ska alla vara likadana nu också!
Skriet från kärnfamiljen vill höra vad vi tycker om klädköp till barnen:
Hur tänker du när du köper kläder till barnen? Vad är viktigt? Tänker du unisex?
De ska vara praktiska, vilket innebär inte för tajta om det är "hårda kläder" som jeans och inte för små. Tajts har vi en hel del av, för det är väldigt lekvänligt. Man ska få plats att leka och plagget ska fylla en funktion. Därför gärna lite kortare klänningar som går att ha över tajts/byxor/shorts och inte slits över knäna, men kjolar struntar vi i för de är bara dekoration.
När Sötpricken var liten var vi väldigt unisext inriktade, vilket förstås innebar att det mest blev "pojkkläder" ... Annars tänker jag – som handlar mest – att det generellt ska vara kläder som både dottern och sonen kan ha, och då försvinner en hel del snuttinuttiga "urflickiga" kläder. Men visst, lite tjejiga grejer har dottern förstås. Vi har inget förbud mot något, även om vi undviker Disney-grejer och kläder med stora reklamtryck för filmer och serier och sånt.
Våra barn är ofta väldigt färgglada, även om det också finns en del tråk-brunt&grönt i garderoben.
Vad tycker barnen själva? Har de åsikter om sina kläder?
Sötpricken (4,5) börjar ha åsikter nu, men än så länge handlar det mest om att hon vill välja själv bland kläderna i sin låda. Det är sällan ett särskilt matchat barn som går hemifrån ... ;-) Hon vill ofta ha klänningar, men tar lika gärna en tröja ur högen en annan dag.
Ska man till förskolan har man alltid på sig byxor/tajts/shorts under, det är regeln. Strumbyxor funkar under overall, men inte som lekkläder ute. Och ute är de ju mycket under vår, sommar och höst.
Gullpånken (2,5) vill mest bestämma när och hur han får på sig nya kläder. Och nu börjar vi märka att han vill ha samma kläder som storasyster, så den av hennes avlagda klänningar som inte är helt utsliten har just övergått i hans ägo.
Tror du att barnens kläder påverkar deras beteende och utveckling?
Ja, eftersom kläderna påverkar hur omgivningen bemöter dem. Sötpricken som alltid var relativt "icke-sött" klädd får ofta höra att hon är tuff och framåt. Det är hon i och för sig, men inte riktigt i den utsträckning som folk vill ha det till. Och blir man bemött som att man klarar saker, gör man ju det!
Sedan är kläderna bara en del i allt det som påverkar barnen, förstås. Men det gör inte saken mindre viktig.
– Måste man klä barnen i grått och säckväv, kanske?
– Jaha, ska jag tvinga sonen att bära kjol till förskolan nu?
– Om du inte gillar kläderna på flickavdelningen är det väl bara att handla på pojkavdelningen!
– Gud så trist! Ska alla vara likadana nu också!
Skriet från kärnfamiljen vill höra vad vi tycker om klädköp till barnen:
Hur tänker du när du köper kläder till barnen? Vad är viktigt? Tänker du unisex?
De ska vara praktiska, vilket innebär inte för tajta om det är "hårda kläder" som jeans och inte för små. Tajts har vi en hel del av, för det är väldigt lekvänligt. Man ska få plats att leka och plagget ska fylla en funktion. Därför gärna lite kortare klänningar som går att ha över tajts/byxor/shorts och inte slits över knäna, men kjolar struntar vi i för de är bara dekoration.
När Sötpricken var liten var vi väldigt unisext inriktade, vilket förstås innebar att det mest blev "pojkkläder" ... Annars tänker jag – som handlar mest – att det generellt ska vara kläder som både dottern och sonen kan ha, och då försvinner en hel del snuttinuttiga "urflickiga" kläder. Men visst, lite tjejiga grejer har dottern förstås. Vi har inget förbud mot något, även om vi undviker Disney-grejer och kläder med stora reklamtryck för filmer och serier och sånt.
Våra barn är ofta väldigt färgglada, även om det också finns en del tråk-brunt&grönt i garderoben.
Vad tycker barnen själva? Har de åsikter om sina kläder?
Sötpricken (4,5) börjar ha åsikter nu, men än så länge handlar det mest om att hon vill välja själv bland kläderna i sin låda. Det är sällan ett särskilt matchat barn som går hemifrån ... ;-) Hon vill ofta ha klänningar, men tar lika gärna en tröja ur högen en annan dag.
Ska man till förskolan har man alltid på sig byxor/tajts/shorts under, det är regeln. Strumbyxor funkar under overall, men inte som lekkläder ute. Och ute är de ju mycket under vår, sommar och höst.
Gullpånken (2,5) vill mest bestämma när och hur han får på sig nya kläder. Och nu börjar vi märka att han vill ha samma kläder som storasyster, så den av hennes avlagda klänningar som inte är helt utsliten har just övergått i hans ägo.
Tror du att barnens kläder påverkar deras beteende och utveckling?
Ja, eftersom kläderna påverkar hur omgivningen bemöter dem. Sötpricken som alltid var relativt "icke-sött" klädd får ofta höra att hon är tuff och framåt. Det är hon i och för sig, men inte riktigt i den utsträckning som folk vill ha det till. Och blir man bemött som att man klarar saker, gör man ju det!
Sedan är kläderna bara en del i allt det som påverkar barnen, förstås. Men det gör inte saken mindre viktig.
tisdag 28 april 2009
Det är mycket nu
De senaste dagarna har jag suttit med ett korrektur som – jag är ledsen att säga det, men så är det – är riktigt dåligt. Det är en flera gånger publicerad författare (inte någon av de där jättekända) i en populär genre, och jag bara häpnar över texten. Jag ska inte gå så långt att kalla den dålig* för intrigen är intressant och berättelsen har ett driv framåt, men det är inte helt bra bra.
Redigeringen är inte helt hundra – det här är ett hastjobb; varför har jag inte lyckats lura ut – så mycket av det överdetaljerade, upprepande språket kan säkert skyllas på att redaktören inte plockat fram den stora kniv som behövdes. För mig som sitter som sista utposten mellan redigering och publicering känns det skakigt. Vad missar jag när jag är tvungen att kolla saker som egentligen inte är mitt ansvar?
Nu är det i alla fall klart, två helgkvällspass och två övertidsdagar senare.
Fy fader för snabbjobb!
*Notera: Att korrekturet är dåligt betyder inte att texten är det.
Redigeringen är inte helt hundra – det här är ett hastjobb; varför har jag inte lyckats lura ut – så mycket av det överdetaljerade, upprepande språket kan säkert skyllas på att redaktören inte plockat fram den stora kniv som behövdes. För mig som sitter som sista utposten mellan redigering och publicering känns det skakigt. Vad missar jag när jag är tvungen att kolla saker som egentligen inte är mitt ansvar?
Nu är det i alla fall klart, två helgkvällspass och två övertidsdagar senare.
Fy fader för snabbjobb!
*Notera: Att korrekturet är dåligt betyder inte att texten är det.
måndag 27 april 2009
Att fotografera med mobilkamera i stekande sol
Det är inte lätt. Jag trodde nog att bilden som jag skickade iväg i går var betydligt bättre.
Dessutom trodde jag nog att det framgick att det de höll på med inte liknade fotboll något vidare värst. Men på bilden ser det riktigt fotbolligt ut!
Två sekunder efter att jag tog bilden sköt förresten Sötprickens kompis en riktig rökare rakt på Gullpånkens öra. Aj.
Dessutom trodde jag nog att det framgick att det de höll på med inte liknade fotboll något vidare värst. Men på bilden ser det riktigt fotbolligt ut!
Två sekunder efter att jag tog bilden sköt förresten Sötprickens kompis en riktig rökare rakt på Gullpånkens öra. Aj.
söndag 26 april 2009
fredag 24 april 2009
Sol sol sol!
Sorry för att allt mitt tjat om våren hela tiden, men det är ju så himla skönt!
Har precis suttit en stund på lilla trappen utanför lokalen och mellanmålat mig. Det blev den märkliga kombinationen av gårdagens broccolisallad, en bit fetaost och några hackade cashewnötter. Intressant smak, men kanske inte något jag tänker göra om aktivt.
Nu kaffe och en förhoppningsvis sista push på det aktuella jobbet.
Har precis suttit en stund på lilla trappen utanför lokalen och mellanmålat mig. Det blev den märkliga kombinationen av gårdagens broccolisallad, en bit fetaost och några hackade cashewnötter. Intressant smak, men kanske inte något jag tänker göra om aktivt.
Nu kaffe och en förhoppningsvis sista push på det aktuella jobbet.
Man blir trött igen
Annica Dahlström får breda ut sig i pressen igen. Jag säger som Linus Fremin: tänk om medierna kunde ställa sig lite mer kritiska till forskningsrapporter! I stället för att bara söka klatschiga rubriker.
Men som Linus är jag missmodig. Rubriken och det lättuggade går före en kritisk hållning.
En sak är säker: Så snart man har lite mer insikt i någon fråga eller ämnesområde blir man varse hur slarvigt medierna behandlar fakta. Man tycker att alla som någon gång muttrat över tidningars och tv:s rapportering om någon fråga borde inse att den inkompetensen inte bara gäller just ens eget kunskapsområde ...
Men tyvärr. Varje gång Dahlström är framme får någon biologistisk separationstomte vatten på sin kvarn.
Men som Linus är jag missmodig. Rubriken och det lättuggade går före en kritisk hållning.
En sak är säker: Så snart man har lite mer insikt i någon fråga eller ämnesområde blir man varse hur slarvigt medierna behandlar fakta. Man tycker att alla som någon gång muttrat över tidningars och tv:s rapportering om någon fråga borde inse att den inkompetensen inte bara gäller just ens eget kunskapsområde ...
Men tyvärr. Varje gång Dahlström är framme får någon biologistisk separationstomte vatten på sin kvarn.
onsdag 22 april 2009
Smärta
Aj. Aj!
Jag har varit och tränat för första gången sedan ... inte anno dazumal, men sedan slutet av januari. Det har kommit en del mellan, i form av sjukdomar och möten på fel dagar och tröttma och allmän håglöshet.
Jag undrar om jag kommer upp ur sängen i övermorgon.
Jag har varit och tränat för första gången sedan ... inte anno dazumal, men sedan slutet av januari. Det har kommit en del mellan, i form av sjukdomar och möten på fel dagar och tröttma och allmän håglöshet.
Jag undrar om jag kommer upp ur sängen i övermorgon.
Ska feministerna tvinga männen att bli kvinnor, eller?!?
I dag fick min man påminna mig om att snacka med min mamma om doppresent till mitt kusinbarn.
Ska inte män få vara män, kanske?
Ska inte män få vara män, kanske?
Vad i helvete pågår?
I förrgår klagades det på förskoleföräldramötet över att barnen använder skitfula ord och svordomar ibland.
Jävligt underligt tycker jag, som fan aldrig svär.
Jävligt underligt tycker jag, som fan aldrig svär.
tisdag 21 april 2009
Tankar på tunnelbanan
Jag tittade nyss på mina sorgligt försummade naglar och undrade hur det blivit så. Jag har aldrig ägnat dem särskilt mycket tid, men brukade åtminstone hålla dem lika långa och filade. Nu: avbrutna och ojämna. Svaret är förstås att jag höll på med sånt pill framför tv:n. Numera orkar jag inget annat än att bara kollapsa i soffan. Ack ja.
måndag 20 april 2009
Det var en gång
Mitt liv passerar revy framför mina ögon.
Med Noemis Spotify (jag har fortfarande inte lyckats få något eget konto!) har jag hittat en rad samlingsskivor från 80-talet. This is ... 1980 och 1981 var sisådär, även om jag förstås kände igen det mesta. Men This is ... 1982 och 1983 ger mig allvarliga nostalgistörningar.
En ofattbar minnesblandning av blyga flörtar utanför Gården, vita pyjamasbyxor, t-shirt med Relax-tryck, sommarveckor i Old Coulsdon, solvarmt grusdamm på skolgården, snaggad nacke med fläta på sidan och morfars gamla "skepparkeps" ...
Hur kan det vara 25 år sedan? Det är ofattbart.
Den första stora kärleken kommer med This is ... 1985 och 1986, om jag har otur. Vågar jag lyssna?
Med Noemis Spotify (jag har fortfarande inte lyckats få något eget konto!) har jag hittat en rad samlingsskivor från 80-talet. This is ... 1980 och 1981 var sisådär, även om jag förstås kände igen det mesta. Men This is ... 1982 och 1983 ger mig allvarliga nostalgistörningar.
En ofattbar minnesblandning av blyga flörtar utanför Gården, vita pyjamasbyxor, t-shirt med Relax-tryck, sommarveckor i Old Coulsdon, solvarmt grusdamm på skolgården, snaggad nacke med fläta på sidan och morfars gamla "skepparkeps" ...
Hur kan det vara 25 år sedan? Det är ofattbart.
Den första stora kärleken kommer med This is ... 1985 och 1986, om jag har otur. Vågar jag lyssna?
En musikalisk upptäckt
Tänk, jag har alltid trott att det lätt släpande fenomenet mitt i "Do You Really Want to Hurt Me?" med Culture Club berodde på att just min singel var skev eller något.
Nu insåg jag att det ligger i låten. Trummorna släpar en aning! Men det är svårt att höra i videon – och nu har jag lyssnat för många gånger på raken och jag hittar det inte riktigt igen. Men jag tror att det är runt 2.20:
Nu insåg jag att det ligger i låten. Trummorna släpar en aning! Men det är svårt att höra i videon – och nu har jag lyssnat för många gånger på raken och jag hittar det inte riktigt igen. Men jag tror att det är runt 2.20:
söndag 19 april 2009
Attans också!
Äsch bäsch, nu blir jag bara tvungen att läsa Mary Russel igen!
Jag som har så mycket nytt att ta itu med.
*går suckande mot sovrummet med The Beekeeper's Apprentice i handen*
Jag som har så mycket nytt att ta itu med.
*går suckande mot sovrummet med The Beekeeper's Apprentice i handen*
Man kan ju bli irriterad för mindre
Nu borde jag ställa in This Charming Man i bokhyllan, eftersom jag både läst och skrivit om den. Men det finns två aber:
1) Hyllan där Keyes-böckerna står (i bokstavsordning och därför strax före Laurie R. King) tycker barnen väldigt mycket om. Det visar de genom att plocka ut alla böckerna och lägga dem – i oordning – på golvet framför hyllan. Böcker måste alltså sorteras och plockas in innan någon ny bok kan få sin plats där.
2) This Charming Man är en storpocket, eller vad di kallar't. Den får troligen inte plats i denna, för inbundna böcker i svensk normalstorlek avståndsanpassade, hylla. Vilket jag inte ens tänker prova nu, för då kommer jag att börja sortera böcker.
Godnatt!
1) Hyllan där Keyes-böckerna står (i bokstavsordning och därför strax före Laurie R. King) tycker barnen väldigt mycket om. Det visar de genom att plocka ut alla böckerna och lägga dem – i oordning – på golvet framför hyllan. Böcker måste alltså sorteras och plockas in innan någon ny bok kan få sin plats där.
2) This Charming Man är en storpocket, eller vad di kallar't. Den får troligen inte plats i denna, för inbundna böcker i svensk normalstorlek avståndsanpassade, hylla. Vilket jag inte ens tänker prova nu, för då kommer jag att börja sortera böcker.
Godnatt!
"This Charming Man" av Marian Keyes
När jag i ett tidigare inlägg beskrev hur jag handlar böcker när jag är i London glömde jag en kategori: "såna jag brukar köpa"-författare. Marian Keyes är en typisk sådan.Mitt förhållande till Keyes är lite dubbelt; å ena sidan är det några av hennes titlar som jag återkommer till hela tiden, som Last Chance Saloon och Watermelon. Riktigt varför jag fastnat för just dem vet jag inte, egentligen skiljer de sig inte särskilt mycket från t.ex. Lucy Sullivan is Getting Married och Sushi for Beginners, för att nämna två som jag inte är så förtjust i.
Så det är alltid med en viss tveksamhet jag stoppar ner en ny Keyes-bok i varukorgen, och This Charming Man var inget undantag. När jag väl hemma läste baksidestexten lite noggrannare blev jag än mer tveksam: det är fyra kvinnor som berättar var sin sida av en historia, precis som i The Other Side of the Story som jag verkligen inte gillade. Verkligen inte.
Men läsas måste ju boken, även om jag i början var minst sagt kluven. Flumtramsiga stylisten Lola som blivit lämnad av sin politikerpojkvän Paddy, som överraskande ska gifta sig med en annan kvinna, och beskäftiga journalisten Gracie som jagar nyheten om Paddys romantiska eskapader irriterade mig no end. Efter några kapitel släppte irritationen och jag blev charmad av den så typiska Keyesiskheten. Men någonstans i mitten, när Gracies syster Marnie kom in på riktigt i handlingen, insåg jag att det handlade om något viktigt. Plötsligt mindes jag den överraskande vändningen i Anybody Out There?, som det tog mig ganska lång tid att fatta. Efter att ha irriterat mig över den makalöst jobbiga huvudpersonen rätt länge.
När jag väl såg det andra, det man kan kalla den egentliga handlingen, blev det plötsligt en annan bok. Inte bara charm, utan substans också.
lördag 18 april 2009
Ibland fattar man ingenting
Alldeles nyss drog en skrattande grupp damer i 55-årsåldern över innergården. Jag föreställer mig att de har varit på teater och ätit en god middag efteråt, och nu ska de upp till "Maggan" för ett glas vin innan de skils åt.
Saken är att "Maggan" inte bor här egentligen. Hon bor i "Jakobsberg".
I vårt gårdshus finns några ettor som används som övernattningslägenheter. Gårdshusets invånare består mestadels av singlar i tjugoårsåldern och unga par runt trettio, men föga förvånande skiljer övernattningslägenheternas ägare ut sig där: det är par i 50-, 55-årsåldern. Och de hör till den inkomstgrupp som tydligen kan få för sig att köpa en övernattningslägenhet för 1,5–2 miljoner trots att det tar mindre än 20 minuter att åka därifrån och hem med taxi.
Saken är att "Maggan" inte bor här egentligen. Hon bor i "Jakobsberg".
I vårt gårdshus finns några ettor som används som övernattningslägenheter. Gårdshusets invånare består mestadels av singlar i tjugoårsåldern och unga par runt trettio, men föga förvånande skiljer övernattningslägenheternas ägare ut sig där: det är par i 50-, 55-årsåldern. Och de hör till den inkomstgrupp som tydligen kan få för sig att köpa en övernattningslägenhet för 1,5–2 miljoner trots att det tar mindre än 20 minuter att åka därifrån och hem med taxi.
fredag 17 april 2009
Sleepwalk
Jag är så trött. Det känns inte som om jag överhuvudtaget har vaknat i dag. Jag måtte gå i sömnen.
torsdag 16 april 2009
Gott resultat i dag
I dag har jag uträttat 3 av 4 saker på att-göra-listan.
Det kanske inte verkar som så mycket, men för en evig uppskjutare som jag är det makalöst bra. Särskilt som det krävts telefonsamtal. (Inte förvånande är det som är kvar på listan något som jag behöver ringa runt till flera ställen för att ordna.) Jag gillar inte att prata i telefon med främmande människor. Får tunghäfta och snubblar på orden.
Sedan har jag fått tacksamt mejl från en uppdragsgivare. Han skriver att "det känns tryggt" att jag har hand om hans korrektur. Ah. Beröm är bra!
Nu ska jag ta och förvandla listan i huvudet – det har tillkommit fler saker under eftermiddagen – till en högst fysisk på papper-lista. Jag litar inte på mitt huvud längre. Kommer inte ens ihåg vad den första uträttade saken för dagen var ...
Det kanske inte verkar som så mycket, men för en evig uppskjutare som jag är det makalöst bra. Särskilt som det krävts telefonsamtal. (Inte förvånande är det som är kvar på listan något som jag behöver ringa runt till flera ställen för att ordna.) Jag gillar inte att prata i telefon med främmande människor. Får tunghäfta och snubblar på orden.
Sedan har jag fått tacksamt mejl från en uppdragsgivare. Han skriver att "det känns tryggt" att jag har hand om hans korrektur. Ah. Beröm är bra!
Nu ska jag ta och förvandla listan i huvudet – det har tillkommit fler saker under eftermiddagen – till en högst fysisk på papper-lista. Jag litar inte på mitt huvud längre. Kommer inte ens ihåg vad den första uträttade saken för dagen var ...
onsdag 15 april 2009
Den grå benans charm
Det har börjat dyka upp grå hår på riktigt nu. Intressant nog är det de tjocka svarta hårstråna som först tappar färgen, vilket ger oväntade effekter: de grå stråna står rakt ut/upp. Just nu har jag t.ex. ett fem centimeter långt silverhår som sticker rakt upp från min bena.
Min frisör och min man anser att jag borde rycka bort strået. Jag hävdar att det ger endast kortsiktig lindring; när det börjar växa igen kommer det att sticka ut sådär igen. Det enda är att vänta på att det ska bli så pass långt att resten av hårmassorna lyckas trycka ner det.
Ett alternativ är att avdela ett hårspänne till strået. Såhär:
Min frisör och min man anser att jag borde rycka bort strået. Jag hävdar att det ger endast kortsiktig lindring; när det börjar växa igen kommer det att sticka ut sådär igen. Det enda är att vänta på att det ska bli så pass långt att resten av hårmassorna lyckas trycka ner det.
Ett alternativ är att avdela ett hårspänne till strået. Såhär:
tisdag 14 april 2009
Ljus i tunneln
Det har varit en rätt usel vinter. Stressigt och besvärligt innan jul, en riktigt trist jul med förkylning och första symptom på en magkatarr – inser jag så här i efterhand – och så vårvintern med eskalerande illamående, konstig mage (katarren) och den överstyrgångna behandlingen av sköldkörtelproblem. Och allt kulminerade lagom till min 40-årsdag och makens långresa.
Det har varit tungt.
Kanske är det helgens helt fantastiska väder och en rejäl dos vårluft, men nu börjar det kännas lättare. Som om det går att leva i stället för att bara överleva.
Fast jag skulle ändå vilja önska mig barn som inte konverserade varandra vid min huvudkudde klockan nollsexnollnoll. Tack så mycket.
Det har varit tungt.
Kanske är det helgens helt fantastiska väder och en rejäl dos vårluft, men nu börjar det kännas lättare. Som om det går att leva i stället för att bara överleva.
Fast jag skulle ändå vilja önska mig barn som inte konverserade varandra vid min huvudkudde klockan nollsexnollnoll. Tack så mycket.
söndag 12 april 2009
lördag 11 april 2009
Olika vägar
I somras hade jag gått ner till höger för att bada (efter att ha hämtat badhandduken i brevlådan). Idag går jag rakt fram.
fredag 10 april 2009
Vår på landet
Idag har varit en riktig vårdag. Sol som värmer och doften av varma gamla löv. Vi har gått en promenad ner längs sjön och 'fiskade' från badstranden. Tyvärr ser man alltid en massa saker som måste göras så här års. I år försöker jag låta bli att ens tänka tanken att vi kommer hinna göra något. Lågt ställda mål känns som ett måste nu.
torsdag 9 april 2009
En vanlig dag
Sömnen har blivit dålig igen. Sötpricken har nämligen börjat komma nattvandrande, sådär lite smygande att man inte riktigt märker det. Insikten om att det ligger någon bredvid kommer smygande, när man i sin dvala känner hur någon pillar på och gnider fötterna på en. Man – jag! – vaknar som en zombie.
Mathaket på andra sidan har tagit påsk. Det ser tomt och trist ut, och jag slipper kvalen att bestämma om jag ska laga egen lunch eller gå ner och hämta en pastasallad.
Maken rapporterar om dagislämningen. Knappt några barn och bara två pedagoger ute. Klockan är i och för sig inte nio än – nio är den genomsnittliga lämningstiden i Vasastan – men de flesta verkar ha åkt på lov.
Nu ska jag duscha och sedan ta itu med det sista på det jobb jag håller på med nu. Det blir halvdag i dag, och i eftermiddag åker vi ut till landet. Internetlösa landet.
Mathaket på andra sidan har tagit påsk. Det ser tomt och trist ut, och jag slipper kvalen att bestämma om jag ska laga egen lunch eller gå ner och hämta en pastasallad.
Maken rapporterar om dagislämningen. Knappt några barn och bara två pedagoger ute. Klockan är i och för sig inte nio än – nio är den genomsnittliga lämningstiden i Vasastan – men de flesta verkar ha åkt på lov.
Nu ska jag duscha och sedan ta itu med det sista på det jobb jag håller på med nu. Det blir halvdag i dag, och i eftermiddag åker vi ut till landet. Internetlösa landet.
onsdag 8 april 2009
Påskamad
Nu har vi planerat maten för helgen. Usch vad jag avskyr att planera mat! Men alternativet är värre (även när man inte sitter ute på en ö utan rimligt avstånd till mataffär) – jag verkligen avskyr att inte veta vad jag ska äta och vara tvungen att svänga ihop något!
Ibland är det kul med ihopsväng, men inte när man måste.
Räddningen den här gången också var Paolo Roberto. Vi älskar Paolo Robertos fastrars mat. I helgen blir det bland annat agnello marinato (marinerat lamm) med zucchini fritti, och papardelle con salsiccia (pasta med salsiccia) med insalata di broccoli. Jävlar vad gott! Lammet har vi inte prövat förut, men det andra är gamla favoriter. Broccolisalladen tar vi till när vi vill ha riktigt goda till-maten-grönsaker på ett lätt sätt. Salsicciapastan är inte så märkvärdig, och först när man börjar äta tänker man "jaha?" men sen! Tjolaho!
På Recept.nu finns en massa recept ur boken och tv-serien. Kolla där! Eller köp för all del boken.
Ibland är det kul med ihopsväng, men inte när man måste.
Räddningen den här gången också var Paolo Roberto. Vi älskar Paolo Robertos fastrars mat. I helgen blir det bland annat agnello marinato (marinerat lamm) med zucchini fritti, och papardelle con salsiccia (pasta med salsiccia) med insalata di broccoli. Jävlar vad gott! Lammet har vi inte prövat förut, men det andra är gamla favoriter. Broccolisalladen tar vi till när vi vill ha riktigt goda till-maten-grönsaker på ett lätt sätt. Salsicciapastan är inte så märkvärdig, och först när man börjar äta tänker man "jaha?" men sen! Tjolaho!
På Recept.nu finns en massa recept ur boken och tv-serien. Kolla där! Eller köp för all del boken.
Dagens i-landsproblem
Varför hittar jag aldrig någon riktigt bra vår/höst-jacka? En sån som man kan ha nu, när man fortfarande behöver ha en kofta under.
Jag har några alternativ i garderoben, men inget är egentligen bra för just den här övergångsperioden, strax efter att man slängt av sig vinterjackan. Varje höst och vår letar jag efter precis den där jackan; varje höst och vår misslyckas jag att finna den.
Frustrerande.
Jag har några alternativ i garderoben, men inget är egentligen bra för just den här övergångsperioden, strax efter att man slängt av sig vinterjackan. Varje höst och vår letar jag efter precis den där jackan; varje höst och vår misslyckas jag att finna den.
Frustrerande.
Vår i stan
Det verkar som om världen redan har gått på påsk. På dagis är det halvtomt, och i morse när jag gick till jobbet kändes det sommarlovstomt på gatan. Kanske berodde det på att jag var lite sen. Jag fick först vänta på de försenade arboristerna som skulle hamla träden på gården, och stötte sedan på gårdsrenoverarna som lite oväntat kom just i dag för att avsluta jobbet.
Men hade det inte varit för det bleka vårljuset och den lätt nypiga luften, hade det känts som en sommarmorgon.
Men hade det inte varit för det bleka vårljuset och den lätt nypiga luften, hade det känts som en sommarmorgon.
Subjekt och objekt
Elin Grelsson har satt huvudet på spiken på något som jag funderat över länge, men aldrig riktigt orkat/lyckats formulera klart: skillnaden mellan att vara sexuell och att vara sexuellt objekt.
söndag 5 april 2009
En rimlig fråga, måhända?
Ibland blir man överraskad av sina barns tankar. Ikväll satt Sötpricken och ritade i vardagsrummet, medan jag satt i soffan med Gullpånken i knät och maken stökade ut i köket.
Plötsligt frågar hon mig:
– Vill inte ni ha barn?
Och jag blir så paff att jag är tvungen att fråga om flera gånger vad hon säger, trots att jag egentligen hör orden.
– Men hur menar du då?
– Jo, för när jag och Gullpånken skriker då blir ni alldeles ... galen.
Och det är ju sant. Vi blir alldeles galna när ljudnivån stiger så att det ringer i öronen på oss.
– Men det betyder inte att vi inte vill ha er. Vi tycker om er och vill vara med er även om ni skriker jättehögt. Vi vill bara att ni ska vara tystare.
Hon tittar lite på mig och bestämmer sig sedan tydligen för att det var ett okej svar. Och fortsätter rita.
Plötsligt frågar hon mig:
– Vill inte ni ha barn?
Och jag blir så paff att jag är tvungen att fråga om flera gånger vad hon säger, trots att jag egentligen hör orden.
– Men hur menar du då?
– Jo, för när jag och Gullpånken skriker då blir ni alldeles ... galen.
Och det är ju sant. Vi blir alldeles galna när ljudnivån stiger så att det ringer i öronen på oss.
– Men det betyder inte att vi inte vill ha er. Vi tycker om er och vill vara med er även om ni skriker jättehögt. Vi vill bara att ni ska vara tystare.
Hon tittar lite på mig och bestämmer sig sedan tydligen för att det var ett okej svar. Och fortsätter rita.
fredag 3 april 2009
Den ljusaste årstiden
Apropå gårdagens utrop inser jag hur trista och tråkiga månaderna efter jul alltid känns i efterhand. Sega och långa som evigheter.
Medan de pågår tänker jag inte så mycket på saken, till skillnad från andra jag känner. Men sedan, när de första vårdagarna kommer, är det som om någon lyfter en filt från huvudet. Luft! Ljus! Ljud!
Man kisar lite ovant och drar djupa andetag. Plötsligt är livet lite lättare. I ett så tydligt årstidsbundet land som Sverige kanske våren är den ljusaste och luftigaste årstiden. Ljusare och luftigare än själva sommaren, just för att den kommer precis efter den mörka och tunga vintern.
En gång för länge sedan reflekterade en av mina då ganska nyanlända australiensiska kompisar över svenskarnas vårnoja. Det var helt omöjligt att gå någonstans med dem om man passerade lite natur, menade han, för de gjorde hela tiden avstickare upp i skogen eller ut på gräsplättar för att beundra än det ena, än det andra säsongsbundna naturfenomenet. Och om man skulle vilja ha ihjäl svenskar utan att råka döda någon utbytesstudent av misstag – vi bodde på studentområde på den här tiden – skulle man lägga sig på lur vid en blommande hägg. Utbytesstudenterna gick förbi, svenskarna stannade och luktade under en massa åh-ande.
Det tänker jag numera alltid på när jag går förbi blommande häggar. Så jag sniffar bara lite diskret i förbifarten. Bara utifall.
Medan de pågår tänker jag inte så mycket på saken, till skillnad från andra jag känner. Men sedan, när de första vårdagarna kommer, är det som om någon lyfter en filt från huvudet. Luft! Ljus! Ljud!
Man kisar lite ovant och drar djupa andetag. Plötsligt är livet lite lättare. I ett så tydligt årstidsbundet land som Sverige kanske våren är den ljusaste och luftigaste årstiden. Ljusare och luftigare än själva sommaren, just för att den kommer precis efter den mörka och tunga vintern.
En gång för länge sedan reflekterade en av mina då ganska nyanlända australiensiska kompisar över svenskarnas vårnoja. Det var helt omöjligt att gå någonstans med dem om man passerade lite natur, menade han, för de gjorde hela tiden avstickare upp i skogen eller ut på gräsplättar för att beundra än det ena, än det andra säsongsbundna naturfenomenet. Och om man skulle vilja ha ihjäl svenskar utan att råka döda någon utbytesstudent av misstag – vi bodde på studentområde på den här tiden – skulle man lägga sig på lur vid en blommande hägg. Utbytesstudenterna gick förbi, svenskarna stannade och luktade under en massa åh-ande.
Det tänker jag numera alltid på när jag går förbi blommande häggar. Så jag sniffar bara lite diskret i förbifarten. Bara utifall.
torsdag 2 april 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)