Det är farligt att träna. Man kan nämligen tro att man har ont i kroppen för att man har träningsvärk, och sedan visar det sig vara att man är sjuk.
Igår morse var jag stolt över mig själv för att jag inte gav efter för tunnelbanans lockelse, utan verkligen tog promenaden till jobbet. Det var visserligen märkligt trögt och i den sista backen upp flåsade jag som en gammal hund. Men är man seg i kroppen är man, så jag tog en Ipren mest i förebyggande syfte, och sedan var det fina fisken tills efter middagen.
Då började jag frysa så underligt. Så det var bara att dra fram termometern – javisst, feber. Så snart barnen var lagda kröp jag ner i sängen och mådde tjyvtjockt några timmar.
I morse var febern nästan borta, även om jag fortfarande känner mig matt. Jag måste helt enkelt ha överansträngt mig med den där raska promenaden. Hade jag inte tränat i måndags hade jag fattat att den underliga känslan i kroppen handlade om att jag var lite krasslig, och då hade jag tagit tunnelbanan.
Det är sannerligen farligt att träna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar