I morse när jag just lämnat barnen mötte jag i hörnet mellan park och gata en man i trettiofemårsåldern som sköt en barnvagn med ett mindre dagisbarn i. Han kom från övergångsstället och hade precis gjort den sväng som krävs för att komma in på parkvägen.
Några meter bort sågs en kvinna i samma ålder fortsätta rakt fram, samtidigt som hon vinkade våldsamt med ena handen åt parkhörnets håll. Plötsligt stannade mannen med barnvagnen och kvinnan gjorde en skarp gir i hans riktning. När jag passerade dem hörde jag följande:
Kvinnan (argt): – Vafan svängde du för?!
Mannen (lika argt): – Jag vill inte komma för sent till dagis!
Kvinnan (ännu argare): – Jävla idiot! Det är ju 10 minuter kvar, du kunde väl ...
Sedan var jag utom hörhåll, men deras arga röster har följt med mig hela dagen. Varför var de så förbannade? Vad hade hänt tidigare under morgonen för att de skulle bli så ilskna? Eller lever de alltid med den här ilskan? Varför menade kvinnan att man och barn skulle följa med henne rakt fram, bort från dagis? Varför drog mannen iväg med en sån fart åt höger fast han visste att kvinnan skulle rakt fram – brukar man inte åtminstone säga hej då innan man skiljs? Vad tänker barnet när hens mamma kallar hens pappa "jävla idiot"?
Och så vidare. De skulle nog behöva vara ifrån varandra lite. Eller mycket.
1 kommentar:
Mmmm, att vara ifrån sin respektive ett tag är nog nyttigt. (Fast jag personligen tycker det är överskattat.) Och om man inte känner att det sedan är fint att ses igen så kanske det också är en nyttig lärdom...
Skicka en kommentar