måndag 19 januari 2009

Åldrande II

Det slår mig, framför spegeln i morse, att ökad ålder innebär att man har minskad möjlighet till slarv.

Förr slarvade jag med maten. Åt i och för sig alltid middag till skillnad från många av mina singelkompisar, men kunde lätt trycka i mig en 200 grams påse chips varannan dag utan att det hände något speciellt. En gång tyckte jag att det blivit väl mycket chips under en period, och lade av med dem trots svåra abstinensbesvär. Då tappade jag kanske 1 kg på en månad. Så då började jag äta chips igen.

Nu måste jag äta riktig mat regelbundna tider, för att inte 1) svimma, 2) må illa, 3) svälla upp som en ballong om magen. Jag behöver bara titta på en chipspåse för att gå upp 2–3 kilo.

Förr slarvade jag med att tvätta ansiktet. Blaskade av det lite lätt, kanske. Sällan något mer avancerat. Jag har aldrig haft någon fantastisk hy, men den visade inte några tecken på att kräva en varsam behandling. Fuktkräm använde jag på sin höjd under underlagskräm när jag sminkade mig. Och det gjorde jag i princip aldrig, för jag såg nästan likadan ut med smink som utan.

Nu måste jag tvätta mig ordentligt morgon och kväll, med mild rengöringsprodukt och ansiktsvatten, och noga smörja in ansiktet med en mycket fuktgivande kräm. Annars krackelerar vissa delar av ansiktet medan de andra täcks av finnar. Jag sminkar mig fortfarande sällan, men det syns tydlig skillnad ...

Förr kunde jag vara soffpotatis utan att jag kände mig märkbart försvagad. Kroppsdelarna både kändes och såg ut som de gjorde, liksom. Konditionen var visserligen risig, men det var för att jag rökte.

Nu börjar kroppen värka om jag inte rört ordentligt på mig under en vecka. Ryggen knakar, ischiasen klämmer och musklerna protesterar.

Förr kunde jag hålla saker i huvudet. Tider och datum, scheman och vägbeskrivningar, allt fanns endast i mitt huvud. Visst, ibland gjorde jag försök att använda kalender, men det funkade aldrig i längden.

Nu får jag inte fram något ur huvudet som jag behöver veta. Det finns där, men det dyker inte upp när det behövs. Tyvärr får jag fortfarande det inte att funka med kalender, så jag har ett problem här. Att strö lappar omkring mig på strategiska platser fungerar inte heller så bra.

Ack ja.

2 kommentarer:

Tjockalocka sa...

Ja. Jobbigt. Särskilt att (som för mig) både ha finnar och rynkor. :)

noemi sa...

haha, inte undra på att "coola kottar" alla kolar vid 27 års ålder. det är ju både praktiskt och snyggt.