Ett underbart gott nytt år!

Kort resumé över nyår chèz nous:

Pappa och förkyld mamma och förkylda barn packar och åker till landet. Väl framme undrar pappa var frysväskorna är. Svar: i köket i stan. Pappa åker och hämtar dem, med färja fram och tillbaka tar det tvåochenhalv timme. Mamma är trött och mår lätt illa.

Sonen som har förkylningsastma hostar som en galning halva natten, vi medicinerar så gott det går med Noskapin och Airomir/Pulmicort. På morgonen inser vi att Airomiren är slut. Vi försöker ringa till Apoteket för att höra om vårt recept är elektroniskt, men kommer inte fram. Pappa åker över till närmsta apotek där han får höra att receptet inte finns elektroniskt. Han åker tillbaka igen, utan medicin. Sonen hostar avgrundslikt. Gästerna från stan kommer och vi får trevlig kväll, om än med avgrundshosta och trötthetsutbrott (dock inga från mammas sida).

Sonen sover rätt bra under natten. Gästerna åker hem efter lunch på nyårsdagen. Vi myser framför brasan, men vi passar på att vuxengräla lite innan sänggående. Pappa tillbringar sedan natten med att springa fram och tillbaka till hostande son. På morgonen önskar sonen, som då visst hamnat i mammas säng, ett glas vatten. Mamma skruvar på kranen i köket, men inget vatten kommer. Inte heller badrumskranen ger mer än några droppar.

Lätt panik utbryter. Det är -10° – har någon säkring gått och pumpen frusit? Nej, all elektricitet funkar som den ska. Men vad är då problemet? Pappa ringer öns rörmokare (som han råkar känna en aning) som lovar komma under dagen. Vi tar vatten från kranen på pumphuset.

Sonen är jättetrött, men vill inte sova. Han vill sitta fastklistrad vid pappa och gnälla, så då gör han det. När pappa vill göra annat, typ gå på dass, ligger sonen och hamrar med händerna i golvet och vrålar. Rörmokaren kommer, och kan efter en kort undersökning konstatera att värmeslingan i vattenslangen inte går hela vägen in i huset, så vi har en ispropp och därför inget vatten. Rörmokaren väljer att inte ta arvode för att ha meddelat detta, utan åker vidare till alla dem som verkligen har pumpar som frusit.

Den trötte sonen vägrar fortfarande sova. Vi inser att planen att äta middag innan vi åker hem därför är dödsdömd, så vi slänger fort som attan ihop våra saker och kastar oss in i bilen. Efter att ha stängt av vattenflödet upp till huset och öppnat kranarna, då. Utifall den där isproppen skulle vilja ta sig ut sen, när den inte är is längre.

Barnen somnar förstås i bilen och går därför inte och lägger sig förrän halv elva.

Toppen.

Och då har jag inte nämnt syskonbråken, orättvisor som systern drabbats av i husfridens namn och att min mamma satt på akuten större delen av nyårsnatten.

Toppen, alltså.