söndag 25 januari 2009

Observation på en söndag

När jag var liten och hängde mycket hos mormor träffade jag ofta hennes vänner, också hemmafruar de flesta och i sextioårsåldern. Under syjuntorna avhandlades stort och smått, och jag satt med öronen på spänn. Samtalsämnena var för det mesta vardagligheter: barn och barnbarn, man och hushåll, semesterresor och utflykter. Och hälsan.

Ett uttryck som jag snappat upp därifrån var det att "ha känslig mage" – härligt svagt och innehållslöst och därmed möjligt att täcka nästan vad som helst. I morse och förmiddags när jag låg i sängen, svagt illamående och med protesterande inälvor, insåg jag att det är just vad jag har: känslig mage. Den tål inte biff med bearnaise och pommes frites, och sedan både ost och lite chips. Möjligtvis en biff på egen hand.

3 kommentarer:

Lotta sa...

Hej, det är jag igen, jag med magen. Har nyss suttit och tittat runt på nätet och kommit fram till detsamma som du, lustigt nog... Känslig mage. Eller dyspepsi/magkatarr som det heter. Men å andra sidan: det kan också vara för mycket fibrer, för lite fibrer, mjölk, socker, rotfrukter, bönor, stress, ibs, choklad (nej, det går jag inte med på), sprit, cigaretter (osannolikt i mitt fall)...

Malinka sa...

Coolt, "det är jag med magen"! :-D

Jag har mer eller mindre utestlutit IBS (kolon irritabile heter det visst på svenska), men annars är det verkligen hur flytande som helst.

Mycket fett reagerar jag nästan alltid på, i alla fall. Det underliga är att det inte alltid stämmer: för två veckor sen kunde jag faktiskt äta en köpe-pizza utan att må dåligt efteråt.

Jag skulle inte kunna gå på LCHF-diet, det kan jag säga!

Det kanske bara är att tugga i sig: man kan "bara" ha känslig mage.

indievuxen sa...

Oj, själv tycks jag klara hur mycket fett som helst, medan kolhydrater i riklig mängd får min kropp att sparka bakut.