Tisdagens feber, hur låg och snabbt förbidragande den än var, känns fortfarande i kroppen. Så jag stannade hemma för att arbeta härifrån.
Men det är inte samma sak. Inte alls. En välbekant känsla från tidiga tonåren kommer sig smygande: jag är hemma och skolkar! Jobbet känns till och med mindre lockande än vanligt och det är lätt att bara råka hamna i soffan när jag går förbi.
Och jag måste ju gå till Apoteket för Gullpånkens räkning, och jag måste ju köpa nytt sånt och i morgon hinner jag nog inte till Systemet, så ... och visst ja, jag har ju böcker att hämta på utlämningsstället.
Farmor ska hämta barnen i dag, sedan länge bestämt eftersom barnens far är bortrest några dagar. Tänk om hon hämtar tidigare? Eller kommer förbi innan, för att fika mellan tur på stan och hämtning, som hon gör ibland? Då kommer jag inte kunna arbeta, inte för att hon är störande utan för att jag har sällskap.
Jag tror att jag går till jobbet i morgon, även om jag inte känner mig hundra. Man får fan inget gjort hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar