Eller så är det möjligtvis vi som är dåligt anpassade till lägenhetens förvaring. Vem var först, liksom?
I vilket fall har vi av diverse orsaker aldrig riktigt tagit itu med att ordna förvaring. Vi lever i ett provisorium med högar och kassar i stället. Vi ska ju bara ... först och sedan måste vi ju vänta på ... och då är det ingen idé att ..., eller hur? Så började vi tänka för sju år sedan. Hade varit bättre att ställa i ordning allt tillsvidare, kan man tycka.
Nu har vi i alla fall tagit ett första steg mot något mer permanent och sovrumsaktigt: en sängstomme. Och plötsligt känns sovrummet mer på riktigt.
Nä, tavlan hänger inte längre mitt över sängen.Men hur mycket kan man egentligen begära?
7 kommentarer:
Åh, förvaring... Jag drömmer om att någon ska ordna det åt mig. Men jag ska väl ta tag i det, någon dag, någon dag.
Snygg stomme!
Ett skämsrum? Det är väl inget. Vi har ett skämshus.
Sängstomme har jag själv funderat på för att få bort lite av "loppiskänslan" över vårt sovrum, dock ej än fått ändan ur. Du är pionjär i mina ögon ;-)!
Indie, vi skäms rätt bra för resten av lägenheten också. ;-)
Men det är i sovrummet allt skämsigt hamnar när det kommer folk.
Jag fattar inte hur man kan MED att ha en ocentrerad tavla :-)
PS - ni har ett av de mest levande och trivsamma hemmen jag besökt!
Och indievuxen är med på samma lista. Den med RIKTIGT trivsamma hem alltså.
Skicka en kommentar