torsdag 28 maj 2009

Kunskapslucka

Jag har aldrig lärt mig att städa. Jo, naturligtvis är jag fullt kapabel att plocka, damma, dammsuga och våttorka med mera, men jag har alltid sett städning som något man gör i största hast innan man får besök. Sällan har jag kommit längre än det allra ytligaste, sällan har jag avdelat tid för att verkligen städa i grunden. Jag har helt enkelt inte lärt mig att se på städning som en grundläggande aktivitet.

Det beror förstås på att det sällan städades "på riktigt" i mitt barndomshem. Varför vet jag inte; kanske orkade mamma inte, hade ingen lust eller brydde sig inte. Eller valde att se det som något oviktigt. Med jämna mellanrum fick jag tillsägelser om att städa mitt rum, och när det skulle komma gäster tillbringade vi en hel dag med att plocka i ordning, dammsuga och putsa bort de fläckar som blev synliga när allt löst bråte åkt in i skåp och lådor.

Antagligen städade mamma mer än så. Men jag minns det inte.

När jag flyttade hemifrån skaffade jag mig ett nytt sätt att städa: något mer undanplock och frekventare större städräder. Fortfarande dock utan att egentligen integrera städningen i livet. På många sätt är den inställningen bra; det är lättare som kvinna att vara jämställd om man är städignorant. Samtidigt stör det mig – jag gillar när det är rent, jag vill ha det rent och lättskött, men jag misslyckas hela tiden. Och jag gillar inte att misslyckas.

En fördel med att vara städrädare är att allt blir så oerhört rent när man väl städar. För ett tag sedan bad maken mig att göra rent spisen (för smutsiga spisar är sånt som min hjärna sorterar undan) och gick ut till barnen i vardagsrummet. En kvart senare började han undra vart jag tagit vägen. I köket hittar han mig koncentrerat gnidande bakom vreden, under gaslågeskydden, inuti ugnsventilen. Inget "torka av lite". Ska det bli rent så ska det bli rent!

Därför var förra veckans städräd i badrummet på landet så oerhört typiskt mig. Jag skulle göra rent i Separetten (inomhus torrtoa) för att rörmokaren skulle komma. I stället ägnade jag en halv dag åt att putsa varje detalj i hela badrummet. Så här rent blev det:


Ska väl tillägga att jag gjorde rent Separetten också. Grundligt. Plockade i princip isär den. Så ren har den inte varit sedan den var ny.

8 kommentarer:

Tjockalocka sa...

Jag är lite likadan... Allt eller inget - och balansen däremellan är oftare inget än allt.

Du, en helt annan sak. Påsen. The Pås. Som du har betalt för och med en massa grejor i. Ska vi ta en lunch för överlämning - v.24? (Jag åker till Indien på lördag och åter tors)

Malinka sa...

Jag har också tänkt på lunch! Kanske inte så mycket för påsens skull, för jag minns inte ens vad den innehåller. Men lunch är trevligt!

När är vecka 24? Week after next?

Lotta sa...

Precis! Antingen städar jag inte alls (eller bara det allra nödvändigaste)eller så går jag loss på ugnsvred och andra pillga ställen.
Stöder mig på ordspråket "att städa när man har barn är som att skotta i snöstorm". Bakom ugnsvreden brukar det åtminstone hålla sig rent ett tag.

Kajsa sa...

Bra att det blir rent. Men kanske inte så praktiskt att vilja ha det superrent jämt. Precis som du skriver är ett visst mått av städignorans en ganska bra egenskap när man har småbarn, för att man ska orka!

JsN sa...

Vi har investerat i städtjänst! Varannan vecka plockar vi undan och lägger allt på rätt plats kvällen innan städfirman kommer. När vi kommer hem den dagen är allt skinande rent. Det är bra att vara tvungen att hantera högar varannan vecka, dehinner liksom inte växatill sig till ohanterlighet då.

Elin sa...

Vi kör samma recept som JsN och det fungerar jättebra!

Malinka sa...

Å gud. Bara att komma så långt att någon kan städa här – det känns nästan oöverstigligt.

L. sa...

Jag skulle kunna skriva under på det mesta. Gillar ordning, men kan inte hålla den och har svårt för att, som du skriver, integrera städningen i livet.