Märkligt hur sänkt man kan bli av en enkel förkylning. Vill inte tänka på vad en svininfluensaattack hade gjort med mig.
Men jag har alltid blivit väldigt sjuk när jag varit förkyld. Huvudet blir till en enda luddig boll, näsan känns redan efter några få snyt som om den blivit gnuggad med sandpapper och kroppen degar ihop. Maken kan studsa upp ur sängen som vanligt, finsnyta sig lite och gå till jobbet även när han är som förkyldast. Så det var inte förrän han själv råkade ut för en jätteförkylning för något år sedan som han förstod exakt hur eländig jag alltid känner mig. Graden av medkännande har ökat sedan dess.
Gullpånken är också sjuk; han fick feber i går, lagom tills att han pappa skulle åka bort. På eftermiddagen uppmätte jag 39,7° med örontermometern, strax innan vi skulle gå och hämta Sötpricken på förskolan. Som tur var fick jag tag på en dagisförälder som kunde ta med henne också vid hämtningen, så att vi slapp gå ut i värsta feberyran. Nu verkar det ha lugnat sig i alla fall, bara lite förhöjd temperatur under dagen.
Nä, nu måste jag gå och snyta mig innan vi gör dagens hämtning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar