Jag älskar att titta på Lyxfällan – man får ju sådana fantastiska möjligheter att känna sig riktigt självbelåten. Men i går var vi lite missnöjda, för killen som var med verkade både normal och sansad. Visserligen hade han dragit på sig en massa skulder på onödiga grejer (ölrundor för kompisarna, snygga kläder och så vidare), men han var medveten om vad han gjort fel och kunde med ett banklån relativt enkelt få ordning på sin ekonomi.
Vi föredrar när folk med låg lön lever lyxliv på kredit, det är ju så pantat och vi kan känna oss så smarta! Riktig feel good-television!
I går kunde vi i alla fall konstatera att behovet av veckohandling för vår del handlar om att slippa fundera på maten i veckorna snarare än att låta bli att slösa. Ingen av oss är benägen att plocka på oss mat och saker som vi inte ska ha.
Jag säger som mamma och jag när vi avslutar våra samtal om hur konstiga människor är: Vilken tur att vi är så bra!
2 kommentarer:
Ja, igår var nog första gången som jag inte tyckte detagaren var genuint korkad och dum. Han framstod faktiskt som både smart och vettig...
Dessutom gjorde han ju som han blev tillsagd och gnällde inte.
Han fick faktiskt mina sympatier, det har nog ingen tidigare fått i det programmet. Å andra sidan har jag kanske bara sett det 4-5 ggr.
Det var en tjej för några gånger sedan, som vi också kände sympati för. Annars skakar vi mest på huvudet och suckar.
Skicka en kommentar