I mitt halvt undermedvetna snurrar hundra tankar, angelägna om att komma ut. Dumt nog finns inget kösystem där inne, så de trängs vid utgången, knuffar och buffar på varandra, sticker ut ett huvud eller viftar med en hand i öppningen, bara för att sugas tillbaka in i tumultet.
Små idéer och uppslag dyker fram och försvinner med samma fart. Jag får inte grepp om dem, lyckas inte ta en tanke i hampan och få den att stanna på medvetna våningen där den kan undersökas och värderas. När jag till slut har fångat en gäller det att skynda, för att jag inte ska bli störd av de andra tankarnas sorl.
Det här är mitt medvetandes grundstruktur, så jag är van. Ändå – eller kanske just därför? – är det så hemskt frustrerande, att aldrig riktigt få fatt på saker, alltid bli distraherad av de nya tankar som försöker ta sig fram utan att lyckas riktigt.
Just nu trängs fyra, fem tankar längst fram. Kanske går det att locka fram någon av dem? Med list och oärliga metoder.
1 kommentar:
Skriv ner dem för allt i världen. Omedelbart, så fort tanken och idén poppar upp, det är enda sättet att få någon ordning i kaoset och inte bli galen. Och så många fler bra idéer som man kan förverkliga!
Skicka en kommentar