I går eftermiddags försökte jag förklara för ledsen Sötprick att fyrtiofem kronor är alldeles för mycket att betala för en glittersvan, hur fin hon än tyckte att den var.
Jag hade satt mig på huk nedanför rulltrapporna på Åhléns Odenplan, för att komma på samma nivå som den längtande gråtande, och sa: "Vi har inte råd att betala fyrtiofem kronor för något sånt. Vi har bara inte råd."
Och så lyfte jag på blicken som hamnade på en kvinna som stod vid tygrullarna precis bredvid, och såg hennes halvt förvånade, halvt chockade blick. Och insåg att man inte förväntas säga sånt högt – att man inte har råd med något som kostar under en femtiolapp.
Men så är det. Särskilt inte när grejen är en glittrande guldsvan.
5 kommentarer:
Det är bra att förklara pengars värde för sina barn, tycker jag! Och även om man råkar ha 45 kr över så är det bra att ta ställning för de värderingar man (eventuellt) har - att man inte alltid bör konsumera allt krims-krams som lockar för stunden bara för att man kan.
Jag minns det mycket väl från min barndom. Hur tröttsamt och trist det kändes att få höra att vi inte hade råd. Och hur otroligt spännande det därför var att ibland få/köpa någonting alldeles onödigt!
Såna saker vill jag bli bättre på att lära min dotter.
Glittriga guldsvanar ska nog av princip alltid inköpas på loppis. För sisådär fem kronor. Det är lagom!
Vad är det med små flickor och svanar??
Jag kommer aldrig att glömma två saker:
1) den enorma lyckan när dottern, då ca 5 år, såg världens vackraste porslinssvan på loppis och den kostade EN krona!
2) den ännu mer enorma olyckan när den någon vecka senare bröt halsen...
Hej! Hur hamnade jag här? Vill i alla fall säga att det är väldigt nyttigt för folk att höra sånt. Att man inte har råd har blivit nästan tabubelagt att säga.
Ja, hur hamnade du här, Smultron? :-D
Spännande med folk som bara ramlar in.
Skicka en kommentar