I dag minns jag de första småbarnsåren. Gullpånken har nämligen en rätt förfärlig hosta (dock inte förkylningsastma, han verkar ha vuxit ur den), och det går inte att sova normalt då. Särskilt inte efter att han har kommit in och lagt sig i vår säng.
Så det trötthetsvärker i kroppen, och det är svårt att hålla fokus. Så brukade det vara nästan varje dag förut, men när känslan dyker upp nu inser jag att det var ett tag sedan sist. Kanske är vi verkligen ute ur den värsta småbarnsperioden då?
Bäst att göra en kopp kaffe, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar