På söndagar när man fått upp värmen och spritt ut sig lite lagom i huset är det som mysigast på landet. Närmare bestämt klockan 11 på söndagar; man har haft en lugn och lång morgon och funderar lite lätt på lunchen. Någon timme eller två senare när lunchen är äten, måste man börja tänka på hemfärd.
Så är det alltid. Vädret är alltid vackrast på söndagarna och man vill alltid stanna kvar. Men man måste åka hem.
Nu skulle jag gärna lägga mig på en säng och ta en tupplur. Men jag måste börja packa maten. Åhi åhej.
1 kommentar:
Känner igen det där, precis så är det. Mycket otillfredsställande.
Skicka en kommentar