I dag bestämde jag mig för att arbeta hemifrån. Eller såhär: i dag bestämde jag mig för att sitta vid datorn och göra jobbrelaterade saker, som jag inte får betalt för, hemifrån. Helt rätt beslut, tycker jag nu när jag ser ut genom fönstret. (Stode bara inte den där lastbilen och saftblandade irriterande orange ljus precis utanför på gatan!)
En del tycker att november är årets vidrigaste och onödigaste månad; själv tycker jag att februari är betydligt värre. En riktig skitmånad. Men november vill gärna att jag sitter inomhus med ett tänt ljus eller två och gonar mig. Tyvärr måste jag hämta barnen på dagis sedan, och inte ens det faktum att jag slapp lämna i morse kompenserar riktigt för det.
Dessutom ligger något slags förkylning och smyger i kroppen. Kunde man ju ha fattat, eftersom barnen har snörvlat i några dagar.
Inspirationen på topp. Vad ska jag nu plocka fram och glo på utan att göra något åt?
6 kommentarer:
Ja, när jag bodde i Skåne hade mina vänner där nere kommit fram till att februari egentligen bara är en förlängning av januari. De pratade därför om 37:e januari i stället för 6 februari. Helt klart mycket värre än november.
Men sen kommer ju mars, och det har ju alltid varit förknippat med födelsedag. Vilket varit kul så här långt i allafall. :)
Håller med om november. Kan inte ogilla denna månad. Det är fortfarande höstmys, parat med adventsförväntan. Februari och mars är djävulska månader. (Varje år inser jag att jag någonstans i mitt innersta måste leva i tron att jag bor i södra England. Jag förväntar mig vårblommor och musöron, fågelkvitter och vårsol.)
Håller med! I November kan jag sammanbitet tända ett ljus och äta en pepparkaka ifall höstdeppet övermannar mig. I februari/januari vill jag bara äta knark om det ska fungera som uppmuntrare. Jan-feb borde utrotas. Kör direkt på mars!
Precis. November är melankoliskt vacker. Februari och mars är bara slaksigt, mörk och geggig tristess.
Och jag tycker mars är värst. Man tror att det ska vara vår, men det är det aldrig - jag upprepar aldrig - i mars. Ljuset är tillbaka, men i mars är det fortfarande bara fult, smutsigt och kladdigt ute.
Februari är inte heller någon höjdare, men den är åtminstone bara 28 dagar. Mars är minst 41. Jag lovar.
Nä, mars är ingen vårmånad. Men precis som för Rabiatfeminism är månaden för mig förknippad med födelsedag. Och sportlov!
Jag brukar faktiskt tycka att mars är för kort, vet inte riktigt varför. Den känns i alla fall klämd mellan tråkiga februari och förväntansfulla april.
Skicka en kommentar