måndag 4 januari 2010

Ett decennium II

Andra delen av mitt decennium, första delen skrev jag i går.

2004 fick vi ett plus på stickan. Graviditeten ramlade på utan större anmärkningar än åksjukeliknande illamående några veckor i början och väldigt svullna fötter lagom till sommaren. Det var väldigt varmt för ett svullet gravo, minns jag, och maken som var två veckor i Australien i augusti fick ta emot gråtiga samtal från bänkar i backar. Sötpricken föddes med katastrofsnitt 13/10, precis fjorton dagar över tiden, och hon bajsade i sin pappas knä det första hon gjorde. Jag fick, inser jag i efterhand, en släng postnatal depression och tyckte allt var vidrigt de första månaderna.

2005 började lite skakigt, men allt blev bättre när maken tog över föräldraledigheten i slutet av mars. Jag försökte jobba hemifrån, men det var svårt. I maj följde jag och Sötpricken med maken på resa till Teneriffa, och varenda kväll satt vi på balkongen utanför vårt lilla rum och pratade i mörkret, i skenet från Hotel Oratava Palaces skylt. Svärfar blev sjuk under våren och dog i början av sommaren – mycket chockartat. Under hösten bestämde vi oss för att vi ville ha ett syskon till, och fick till det på första försöket. Ojdå. Men det visste jag inte förrän ...

2006. Ett år som jag inte minns särskilt mycket från. Vad gjorde jag egentligen, mer än var gravid? Något borde det rimligen ha varit. Nåja. Sötpricken började på förskolan i slutet av mars, och i mitten av september föddes Gullpånken, vars förlossning började med ett plötsligt dammbrott i soffan (där jag satt framför Du är vad du äter med en tallrik chips ...) och slutade med ett "vanligt" akutsnitt. Det var bättre än förra snittet. Bättre var också att vi delade 50/50 på föräldraledigheten redan från början.

2007 i mars skaffade jag min plats i lokalen i Kristineberg. Otroligt vilket lyft det var för arbetet – att det skulle bli mer effektivt än att jobba hemma förstod jag, men inte så till den milda grad. Annars minns jag inte så mycket av året – varför är de här halvt närliggande åren svårast att minnas? – förutom att jag visst började blogga i september. Exakt vad som låg bakom beslutet minns jag inte. Typiskt nog.

2008 började Gullpånken på förskolan i januari. Vi var lite nervösa, eftersom han var så enormt mammig, men det gick lysande. Jag översatte min tredje bok från norska och var mycket nöjd med resultatet (fick mycket beröm för den också, av både redaktör och fackgranskare). Lagom till vår femåriga bröllopsdag åkte jag och maken en långhelg till London, en 40-årspresent från mig till honom. Resten av hösten ägnades åt två saker: Gullpånkens första femveckorsfeber och min mammas flytt. Någonstans där började nog det som dominerade stora delar av 2009.

Och jag tror att 2009 får ett eget inlägg. Om jag har lust och hinner!

1 kommentar:

Annika sa...

Jag skulle önska att alla bloggar jag läser hade en sådan här decennium-sammanfattning. Det är så intressant att läsa om vad som hänt olika personer under det s k 00-talet.